Sidor

måndag 28 juli 2014

Flipp eller flopp?


Efter snart ett år av flipped classroom i gymnasiets kurs Geografi 1 är det dags att summera erfarenheterna lite. Genomförandet har varierat lite och utvecklats en aning från period till period. I ett tidigare inlägg presenterade jag min vision kring det omvända klassrummet och nu i semestertider tycker jag mig ha fått en ganska klar bild av vissa centrala saker.

Förarbete!
Förarbetet kräver full satsning från elevernas sida. Är eleven inte förberedd och påläst på dagens tema är timuppgifterna för svåra att förstå och tar för lång tid att göra. Om en stor del av timmen måste användas till att läsa långa avsnitt i kursmaterialet blir det för lite kapacitet kvar att ägna åt förståelse av hur saker på riktigt hänger ihop. Man måste kunna ganska mycket detaljer för att förstå VARFÖR någonting förhåller sig på ett visst sätt.

Motivationshöjare!
Det behövs någon form av motivationshöjare, morot eller piska, för att få eleverna att systematiskt varje gång titta på filmklippen och besvara snabbfrågorna. Bonuspoäng per klipp eller minus i kursbedömningsptotokollet eller något annat behövs nog för att få största delen av gruppen att anamma det omvända sättet att studera. I sista perioden i våras kunde man slarva med filmklippen en gång utan att det inverkade negativt på bedömningen, och den piskan fungerade riktigt bra. Men det skulle ju vara trevligare att använda en morot i stället.

Struktur?
Det omvända klassrummet passar inte alla elevgrupper. För läraren är det då inget problem att ändra kursupplägget till det mera traditionella föreläsningsformatet emellanåt. Men jag tror att det trots allt är bättre att satsa fullt ut på den omvända metoden ifall man en gång går in för den i en kurs. För eleverna kan det kännas konstigt att ibland jobba med uppgifter digitalt, ibland med uppgifter på papper och ibland föra egna anteckningar under en föreläsning. Jag har en känsla av att många elever blir stressade av att inte ha tydliga och välstrukturerade anteckningar över alla kapitel som vi gått genom under kursen. Struktur skapar trygghetskänsla och det verkar som att många elever är ganska konservativa i hur de upplever att undervisning och "inlärning" ska gå till. I deras ögon blir undervisningen splittrad ifall den inte följer ett visst format.

Den berömda väggen.
Det omvända klassrummet kräver mycket av eleverna och mot slutet av kursen infinner sig ohjälpligen en påtagande trötthetskänsla. Men det brukar det göra såviså, oberoende av lärarens pedagogik.

Är ännu osäker på om jag kommer att flippa alla perioder inkommande läsår igen. Det känns lite som ett nej för tillfället - det är också roligt att få berätta, förklara och föreläsa på ett mera strukturerat sätt. Men då sätter jag mina egna intressen i främsta rummet. Var det så det skulle vara i skolan?