Sidor

söndag 24 augusti 2014

Var är vi på kartan?

Lekte lite med Google Maps förra våren tillsammans med en liten grupp elever. Jag kom ihåg att min föregångare i Brändö gymnasium berättade att hon hade gjort en kartuppift med eleverna så att man från en Finlandskarta kunde se var deras rötter fanns. Hon hade ritat en stor karta på papper och hängde upp den bak i klassen. Eleverna fick sen i tur och ordning rita in symboler som visade var deras föräldrar och far- och morföräldrar var födda. Och sen hade man ett bra upplägg till diskussion om flyttningsrörelser.

Jag tänkte att detta kan man säkert också förverkliga i Google Maps, förutom att hänga upp kartan bak i klassen det vill säga. Jag förberedde uppgiften genom att skapa en egen karta med namnet "Varifrån kommer vi?". Jag skapade två kartlager, ett för föräldrar och ett för far- och morföräldrar. Jag prickade in mina egna som exempel och för att kunna jämföra flyttningsbenägenheten hos kvinnor och män valde jag olika symboler för vardera könet. Kartan delade jag sen med redigeringsrättigheter till mina elever.

Skärmdump av en del av vår karta. (Kartan publicerad med elevernas tillstånd)


Väl i klassen var det bara för eleverna att logga in i Google och gå till "Mina kartor", öppna vår gemensamma karta och börja pricka in sina släktingar. Gruppen var som sagt väldigt liten, bara ca 10 studerande, så den geografiska spridningen på släktingarnas födelseorter blev inte så värst stor, men visst kunde man se vissa trender, tex. att mor- och farföräldrar ofta var födda på relativt nära avstånd, ibland till och med i samma by. På föräldranivån var spridningen mycket större. 

Från kartan här invid kan vi se att vår härstamning generellt var från sydkusten, men det fanns också symboler utanför vårt lands gränser. Och med en dubbelt större grupp, som vi normalt brukar ha i våra kurser, borde det finnas ännu mera intressanta saker att upptäcka. Vid passligt tillfälle kommer jag garanterat att testa den här gruppuppgiften igen.

måndag 28 juli 2014

Flipp eller flopp?


Efter snart ett år av flipped classroom i gymnasiets kurs Geografi 1 är det dags att summera erfarenheterna lite. Genomförandet har varierat lite och utvecklats en aning från period till period. I ett tidigare inlägg presenterade jag min vision kring det omvända klassrummet och nu i semestertider tycker jag mig ha fått en ganska klar bild av vissa centrala saker.

Förarbete!
Förarbetet kräver full satsning från elevernas sida. Är eleven inte förberedd och påläst på dagens tema är timuppgifterna för svåra att förstå och tar för lång tid att göra. Om en stor del av timmen måste användas till att läsa långa avsnitt i kursmaterialet blir det för lite kapacitet kvar att ägna åt förståelse av hur saker på riktigt hänger ihop. Man måste kunna ganska mycket detaljer för att förstå VARFÖR någonting förhåller sig på ett visst sätt.

Motivationshöjare!
Det behövs någon form av motivationshöjare, morot eller piska, för att få eleverna att systematiskt varje gång titta på filmklippen och besvara snabbfrågorna. Bonuspoäng per klipp eller minus i kursbedömningsptotokollet eller något annat behövs nog för att få största delen av gruppen att anamma det omvända sättet att studera. I sista perioden i våras kunde man slarva med filmklippen en gång utan att det inverkade negativt på bedömningen, och den piskan fungerade riktigt bra. Men det skulle ju vara trevligare att använda en morot i stället.

Struktur?
Det omvända klassrummet passar inte alla elevgrupper. För läraren är det då inget problem att ändra kursupplägget till det mera traditionella föreläsningsformatet emellanåt. Men jag tror att det trots allt är bättre att satsa fullt ut på den omvända metoden ifall man en gång går in för den i en kurs. För eleverna kan det kännas konstigt att ibland jobba med uppgifter digitalt, ibland med uppgifter på papper och ibland föra egna anteckningar under en föreläsning. Jag har en känsla av att många elever blir stressade av att inte ha tydliga och välstrukturerade anteckningar över alla kapitel som vi gått genom under kursen. Struktur skapar trygghetskänsla och det verkar som att många elever är ganska konservativa i hur de upplever att undervisning och "inlärning" ska gå till. I deras ögon blir undervisningen splittrad ifall den inte följer ett visst format.

Den berömda väggen.
Det omvända klassrummet kräver mycket av eleverna och mot slutet av kursen infinner sig ohjälpligen en påtagande trötthetskänsla. Men det brukar det göra såviså, oberoende av lärarens pedagogik.

Är ännu osäker på om jag kommer att flippa alla perioder inkommande läsår igen. Det känns lite som ett nej för tillfället - det är också roligt att få berätta, förklara och föreläsa på ett mera strukturerat sätt. Men då sätter jag mina egna intressen i främsta rummet. Var det så det skulle vara i skolan?

onsdag 14 maj 2014

Om ormar och olagligheter

Alla har vi sett bilder infogade i ett dokument utan att de har en förklarande bildtext, och alla har vi gjort samma fel någon gång. Alla lärare har läst elevarbeten och åhört presentationer innehållande bildmaterial som är olagligt, och alla lärare (påstår jag mycket subjektivt) har gjort samma fel någongång. Också jag, tidigare mera som regel än som undantag. Försöker numera dock aktivt jobba i rätt riktning. Alla har vi på internet läst artiklar eller bloggar med infogade bilder där uppgifter om bildens ägare saknas, och lika sorglöst har jag själv hittills förhållit mig till hur jag låter eleverna begå samma lagbrott i skolarbetet.

Snok (Natrix natrix), Bild Marek Szczepanek via Wikimedia Commons.

Då skolundervisningen och -arbetet digitaliseras krävs det en annorlunda typ av handledning av eleverna. Allt oftare producerar de arbeten som inte bara lämnas in till läraren för genomläsning och bedömning, utan arbeten kan publiceras som en e-bok eller på en webbsida/blogg. De kan också via en länk delas direkt med kurskompisar eller bekanta. Alla jättefina möjligheter för eleven att nå ut till en större och, framför allt, till en riktig publik. Jag gissar att det här sättet att producera och publicera arbeten är rutin i skolan om några år, inte bara i gymnasiet utan också i grundskolan.

Publicering på nätet kräver dock speciell noggrannhet med rättigheter till att använda bildmaterial. Det gäller att ha koll på vilka bilder man får använda sig av. Hur gör man ifall man inte själv äger bilden? Måste man fråga upphovsmannen om lov? Måste man uppge ägaren i bildtexten? Finns det "gratisbilder"? Var hittar man lagliga bilder på nätet? Hur filtrerar man i en sökmotor ut bilder som man har rätt att använda i kommersiellt eller icke kommersiellt syfte? Får man redigera en bild som man inte själv är ägare till? Upphovsrättslagarna är en snårskog att vandra i, men det gäller att bemästra dem någorlunda bra. Annars kan det där blogginlägget innehållande en "googlad" bild stå en dyrt.

Potentiell ormmat, gerbilerna Bosse och Sune (Meriones unguiculatus). Bild Staffan Nystedt.

När ska barn och ungdomar då lära sig detta, och vilka lärare bär ansvaret för att det blir gjort? Här är det väl lite samma som med rättskrivning, vi bär alla ansvaret att korrigera och guida eleverna i hur man skriver text, oberoende av vilket stadium eller  vilket ämne vi undervisar. Ju yngre eleven är då den tar de första stegen desto bättre. Vi lägger oss fort till med vissa vanor och ovanor i vårt sätt att jobba vid dator och då vi en gång skapat våra arbetsrutiner känns det ofta övermäktigt att ändra på dem. Nu talar jag för mig själv, men jag antar att detta gäller också många andra vuxna.

För att starta i tid och dra maximal nytta av inlärningspotentialen hos barn lyckades jag efter en mycket kort framställning av min idé inspirera min 10-årige son att skriva en egen bok. Hade försökt ett par gånger tidigare också, utan resultat, men då hade jag fokuserat på berättelser, inte på fakta. Nu kom jag upp med förslaget om "Stora ormboken", en bok med bilder och korta förklarande texter, och 10-åringen köpte det direkt då jag visade exempel på hur man lätt gör en visuellt tilltalande bok på pekplatta. Efter en gemensam start så klarade han författarskapet på egen hand och lärde sig snabbt hur man använder bilder från Wikimedia commons och hur man gör en filtrerad googlesökning. Sen gick det per automatik. Min insats sträckte sig enbart till korrekturläsning. Innehållet var helt och hållet hans eget upplägg.
Den färdiga ormbokens pärmbild.



För ändamålet använde 10-åringen appen Book Creator för iPad. Den är jättesimpel och man jobbar väldigt intuitivt med den. Man kan skriva, rita, infoga bilder och ljud. Slutresultatet blir en bok som man exporterar som en epub- eller pdf-fil. Med tex. iBooks kan man läsa epub-filer och en e-bok kan säkert var rolig ibland som omväxling till de vanliga presentationerna som eleverna gör i PowerPoint eller andra program.

Ladda ner pdf-versionen eller epub-versionen.



torsdag 20 mars 2014

Genomförandet av en flipp?

I mitt förra inlägg visionerade jag kring planerandet och genomförandet av det omvända klassrummet. Jag har under vintern fått en del frågor kring mitt flippade klassrum, så jag tänkte nu dela med mig av en del tekniska och pedagogiska lösningar. Vissa saker fungerar bättre och andra sämre.
Hur ser mitt omvända klassrum ut i Ge1? 
Det följer en väldigt klar struktur som omfattar elevens förarbete hemma, på timmen eventuellt en snabb lärarstyrd genomgång av vissa svåra saker och sen, men inte minst, uppgifter på timmen. Timuppgifterna är ju den största behållningen av flippandet. Enbart genom att göra saker lär man sig nya saker på riktigt. Annars kan man sig sällan besvara frågan VARFÖR? 

Flippen grundar sig på förarbete
Följande gör eleven i förväg, före lektionen:
  1. Tittar på min undervisningsfilm/filmer.
  2. Läser också genom aktuellt avsnitt i kursmaterialet, för eventuellt egna korta anteckningar och frågor.
  3. Besvarar snabbfrågor, vilka jag kan se samtliga elevers svar på. De lagras automatiskt i ett skilt kalkylblad.
På lektionen sker följande:
  1. Jag kan på basis av elevernas svar på snabbfrågorna gå genom något centralt tema som jag ser har varit svårt.
  2. Största delen av lektionen används till elevernas eget arbete med timuppgifterna. Uppgifterna är oftast sådana att lösningar behöver diskuteras med kompisen bredvid. I bästa fall så undervisar de varandra. Ofta kommer det frågor, dels av sådana som kört fast i ett problem, men också av sådana som tänker bortom uppgiften och därmed inser helt nya samband mellan olika saker.
Mina verktyg är Educreations, GoogleDrive och Fronter
Där skapar jag snabbfrågor i GoogleForms, får en sammanställning av elevernas svar i GoogleSpreadsheet och gör timuppgifter med modellsvar i GoogleDocument. Det enda jag inte har liggande i GoogleDrive är mina filmklipp, som jag gör på iPad med appen Educreations. Jag har registrerat mig på www.educreations.com och alla filmklipp sparas där i min profil. Man kan också skapa filmer direkt på sajten ifall man inte har en iPad, men då får man vara beredd att rita med mus istället för med penna/fingret. Länkar till filmerna, snabbfrågorna, timuppgifterna och modellsvaren sätter jag upp i geografirummet i Fronter. I Fronter lägger jag också upp länkar till andra temarelaterade filmer som jag hittar på Youtube eller andra webbsajter. Som ytterligare stöd för elevernas egna arbete har jag också laddat upp mitt eget föreläsningsmaterial för kursen.

Hur genomför jag en flipp rent praktiskt?
Exemplet handlar om den hydrologiska cykeln och tidvatten Två fenomen som inte på något sätt är nya för en gymnasist, men som ändå kan vara riktigt besvärliga att förstå. Frågor som "Varför börjar det regna?", "Varför bildas det grundvatten?" och "Varför stiger vattnet på båda sidor om jorden och inte bara på den sida som är vänd mot månen?" är besvärliga för de flesta människor som ställs inför frågan.

1. Först filmklippet i Educreations



2. Sen snabbfrågorna i GoogleForms. Vill du själv gå in och svara på frågorna klickar du här.




3. Så här ser sammanställningen i GoogleForms ut. Den uppdateras automatsikt vartefter fler elever går in och besvarar frågorna. Jag har här svärtat kolumnerna med elevernas namn.




4. Sen en skärmdump från timuppgifterna. En stor fördel med att ha timuppgifterna i digital form är att man kan utnyttja så mycket olika slags bra visualiseringsmaterial på webben. Kartor, satellitbilder, animationer, filmer etc. vilket är så mycket svårare ifall man ska kopiera upp arbetsuppgifterna på papper till eleverna. Här kan du öppna hela dokumentet.


5. Till sist mitt gamla föreläsningsmaterial som stöd och "sidoläsning", vilket också kan vara till hjälp inför provläsning. Länken tar dig till presentationen i SlideShare.


Elevernas tekniska utrustning? 
Den varierar väldigt mycket, och på vilket sätt de använder den. Nästan alla har en smarttelefon och då kan de logga in i Fronter och öppna uppgifterna på den. Enkelt för läraren då det inte beövs extra datorer i klassen, men nackdelen är ju att skärmen är väldigt liten, speciellt då man ska analysera kartor och satellitbilder. De elever som har egen pekplatta eller laptop kan vi dela in i två kategorier. Den ena kategorin använder plattan/laptopen som ett läsverktyg och producerar alla sina svar med penna och häfte. Den andra, än så länge mindre, kategorin laddar ner uppgiftsdokumentet till sin egen Drive och producerar sina svar på frågorna direkt i dokumentet. Då samlar de alla sina timuppgifter i sin GoogleDrive. Jag har också haft elever som använt Evernote för att skriva, både på platta och laptop. Från och med nästa höst kommer allt detta att underlättas av att Helsingfors stad förutsätter att en första årets gymnasist själv skaffar en egen laptop som finns till hands hela tiden.

Bedömning?
Timuppgifterna bedöms inte, utan jag går ju runt och hjälper, diskuterar och demonstrerar på timmen. Då uppgifterna är klara kollar de sina svar mot mina modellsvar. Däremot bokför jag vem som har svarat på snabbfrågorna. Obesvarade frågeformulär inverkar negativt på slutvitsordet i kursen. Kursen avslutas traditionellt med ett kursprov. Än så länge åtminstone. Det kan också ändra.

Av det här läsåret återstår en period. Det blir snart dags att återkomma med en utvärdering av det som blivit gjort, och ogjort...

Kommentera gärna ifall det känns så. Det känns alltid konstruktivt att få diskutera med andra.