"Flipped classroom", "Det omvända klassrummet", modeord i pedagogkretsar idag. -Kan det vara så bra som det låter och är det så motiverande, tidsfrigörande och konstruktivt som förespråkarna så starkt lyfter fram i sina bloggar och på skolseminarier och fortbildningar? Föregångarna är oftast verksamma i andra länder, Sverige, England, och så USA framför allt.
Sverige och USA är knappast stora förebilder då vi finländare börjar snacka pedagogik, utbildningspolitik och skolstrukturer, men ibland kan det ju vara hälsosamt att låna lite idéer. Så för att få en egen uppfattning om "nymodigheten" så beslöt jag mig för att under höstens första period köra några teman med flipped classroom i den obligatoriska kursen i naturgeografi.
Vad handlar det då om? "Det normala klassrummet" anses idag vara oldschool och passé. Med det normala avses det traditionella upplägget av skolundervisning. Det betyder i korthet lärarens teorigenomgång/föreläsning, eventuellt avrundad med en eller ett par uppgifter i slutet av lektionen, och sen ska eleverna gå hem och läsa sin läxa, dvs. repetera stoffet genom att mekaniskt banka in faktan eller i bästa fall genom att förmå sig att göra ännu en uppgift eller två. Nästa lektion har läraren troligen bråttom och hinner inte gå genom uppgifterna eller repetera, utan är tvungen att gå vidare i kursen med nytt tema. Och samma sak upprepas lektion efter lektion. Motiverande för eleven?
Beskrivningen är naturligtvis en karikatyr över hur det antas se ut, och alla lärare gör förstås mycket mera än så, men jag är själv nog den förste att erkänna att jag ofta passar in i den här karikatyren. Men så gillar jag ju att föreläsa, jag älskar min egen röst där framme i klassen och det är otroligt givande då jag lyckas bygga upp en större helhet genom att ta små förklarande steg och rita/anteckna på tavlan. Bäst är det ju sen då jag ser att många elever har förstått vad jag snackat om de senaste 35 minuterna!
Men sen då? Timmen tog slut och Pelle gick hem för att läsa sin läxa. Pelle hör till den tredjedel av gruppen som inte har så där alldeles lätt att snabbt greppa nya abstrakta saker. Han behöver tid att fundera, göra uppgifter och helst diskutera lösningar med andra. Men Pelle bor inte i kollektiv med sina klasskompisar, han bor med sin familj i höghus. Visst finns det Facebook och till och med det där ålderdomliga som kallas telefon ifall han vill be om hjälp av kompisen, men kompisen har oftast sena kvällsträningar och kan inte störas sen mitt i natten. Pelle vågar, precis som de flesta andra i samma situation, inte heller fråga Staffan nästa timme, utan sitter av ännu en lektion, med nytt tema som bygger på det föregående som förblev ganska oklart. Och så upprepas mönstret, två till tre gånger i veckan. Och mitt i allt var det provvecka, men en chans som är 90 minuter lång. Chansen heter repetitionstimme. Dagen före kursprovet. 90 minuter. Vad gör man med det om man inte tidigare haft tid att diskutera fram lösningar?
Pelles situation beror kanske mycket på mitt sätt att undervisa, och i så fall vill jag testa något nytt. Flipped classroom innebär för mig att jag på min iPad gör korta filmklipp av centrala teman i kursen. Klippen är 5-15 minuter långa och publiceras på nätet. Till varje klipp finns det några korta snabbfrågor som eleven besvarar. Snabbfrågorna fungerar som en enkel självutvärdering för eleven och visar ifall hon har förstått det väsentligaste. Elevernas läxa består i att i förväg titta på det klipp som hör ihop med morgondagens lektion och på det sättet förbereda sig. De skriver ner svåra saker som de ännu vill kolla upp med mig. På lektionen behöver jag inte sätta tid på att i detalj gå genom "allt" utan vi kan i stället jobba med uppgifter och jag kan gå runt i klassen och handleda dem som behöver hjälp. Eleverna uppmuntras att ha med egen dator/peklatta samt hörlurar så att de kan återkomma till klippet under lektionen för att repetera och diskutera problem med sin kompis, eller med mig. Och som en bonus sparar jag lite på min ansträngda lärarröst.
Så här ljusröd ser min bild de kommande undervisningssituationerna ut. Nu är det bara att genomföra dem... Just det, jag har ännu inte prövat... Jag är halvvägs med den första flippen, dvs. klippet och frågorna är publicerade, men eleverna har ännu inte tittat på dem och vi har inte heller jobbat med uppgifter i klassen. Det kommer nästa vecka. Just nu brinner jag för det här och jag vill att det lyckas, tekniskt förstås, men framför allt att det ger ett pedagogiskt mervärde.
Frågor jag grubblar på: "Är det värt mödan (=TIDEN)", "Är eleverna mogna för det här", "Blir inlärningsresultatet faktiskt bättre", "Lider dialogen med eleverna", "Kan jag rita tillräckligt bra", "Har jag upphovsrätten under kontroll ifall jag använder en del färdiga bilder i klippen" osv. På alla frågor svarar jag mig själv "Jag vet inte...".
Så här ser mitt första klipp ut, tillverkat med mina egna små händer, en iPad och en (icke obligatorisk) pekskärmspenna. Appen heter Educreations och är gratis. Och jag ber redan nu om ursäkt för felsägningen/-skrivningen angående vår/höst. Få se om eleverna reagerar på det? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar