Sidor

fredag 16 augusti 2013

Totalt urflippat!



"Flipped classroom", "Det omvända klassrummet", modeord i pedagogkretsar idag. -Kan det vara så bra som det låter och är det så motiverande, tidsfrigörande och konstruktivt som förespråkarna så starkt lyfter fram i sina bloggar och på skolseminarier och fortbildningar? Föregångarna är oftast verksamma i andra länder, Sverige, England, och så USA framför allt.

Sverige och USA är knappast stora förebilder då vi finländare börjar snacka pedagogik, utbildningspolitik och skolstrukturer, men ibland kan det ju vara hälsosamt att låna lite idéer. Så för att få en egen uppfattning om "nymodigheten" så beslöt jag mig för att under höstens första period köra några teman med flipped classroom i den obligatoriska kursen i naturgeografi.

Vad handlar det då om? "Det normala klassrummet" anses idag vara oldschool och passé. Med det normala avses det traditionella upplägget av skolundervisning. Det betyder i korthet lärarens teorigenomgång/föreläsning, eventuellt avrundad med en eller ett par uppgifter i slutet av lektionen, och sen ska eleverna gå hem och läsa sin läxa, dvs. repetera stoffet genom att mekaniskt banka in faktan eller i bästa fall genom att förmå sig att göra ännu en uppgift eller två. Nästa lektion har läraren troligen bråttom och hinner inte gå genom uppgifterna eller repetera, utan är tvungen att gå vidare i kursen med nytt tema. Och samma sak upprepas lektion efter lektion. Motiverande för eleven?

Beskrivningen är naturligtvis en karikatyr över hur det antas se ut, och alla lärare gör förstås mycket mera än så, men jag är själv nog den förste att erkänna att jag ofta passar in i den här karikatyren. Men så gillar jag ju att föreläsa, jag älskar min egen röst där framme i klassen och det är otroligt givande då jag lyckas bygga upp en större helhet genom att ta små förklarande steg och rita/anteckna på tavlan. Bäst är det ju sen då jag ser att många elever har förstått vad jag snackat om de senaste 35 minuterna!

Men sen då? Timmen tog slut och Pelle gick hem för att läsa sin läxa. Pelle hör till den tredjedel av gruppen som inte har så där alldeles lätt att snabbt greppa nya abstrakta saker. Han behöver tid att fundera, göra uppgifter och helst diskutera lösningar med andra. Men Pelle bor inte i kollektiv med sina klasskompisar, han bor med sin familj i höghus. Visst finns det Facebook och till och med det där ålderdomliga som kallas telefon ifall han vill be om hjälp av kompisen, men kompisen har oftast sena kvällsträningar och kan inte störas sen mitt i natten. Pelle vågar, precis som de flesta andra i samma situation, inte heller fråga Staffan nästa timme, utan sitter av ännu en lektion, med nytt tema som bygger på det föregående som förblev ganska oklart. Och så upprepas mönstret, två till tre gånger i veckan. Och mitt i allt var det provvecka, men en chans som är 90 minuter lång. Chansen heter repetitionstimme. Dagen före kursprovet. 90 minuter. Vad gör man med det om man inte tidigare haft tid att diskutera fram lösningar?

Pelles situation beror kanske mycket på mitt sätt att undervisa, och i så fall vill jag testa något nytt. Flipped classroom innebär för mig att jag på min iPad gör korta filmklipp av centrala teman i kursen. Klippen är 5-15 minuter långa och publiceras på nätet. Till varje klipp finns det några korta snabbfrågor som eleven besvarar. Snabbfrågorna fungerar som en enkel självutvärdering för eleven och visar ifall hon har förstått det väsentligaste. Elevernas läxa består i att i förväg titta på det klipp som hör ihop med morgondagens lektion och på det sättet förbereda sig. De skriver ner svåra saker som de ännu vill kolla upp med mig. På lektionen behöver jag inte sätta tid på att i detalj gå genom "allt" utan vi kan i stället jobba med uppgifter och jag kan gå runt i klassen och handleda dem som behöver hjälp. Eleverna uppmuntras att ha med egen dator/peklatta samt hörlurar så att de kan återkomma till klippet under lektionen för att repetera och diskutera problem med sin kompis, eller med mig. Och som en bonus sparar jag lite på min ansträngda lärarröst.

Så här ljusröd ser min bild de kommande undervisningssituationerna ut. Nu är det bara att genomföra dem... Just det, jag har ännu inte prövat... Jag är halvvägs med den första flippen, dvs. klippet och frågorna är publicerade, men eleverna har ännu inte tittat på dem och vi har inte heller jobbat med uppgifter i klassen. Det kommer nästa vecka. Just nu brinner jag för det här och jag vill att det lyckas, tekniskt förstås, men framför allt att det ger ett pedagogiskt mervärde.

Frågor jag grubblar på: "Är det värt mödan (=TIDEN)", "Är eleverna mogna för det här", "Blir inlärningsresultatet faktiskt bättre", "Lider dialogen med eleverna", "Kan jag rita tillräckligt bra", "Har jag upphovsrätten under kontroll ifall jag använder en del färdiga bilder i klippen" osv. På alla frågor svarar jag mig själv "Jag vet inte...".

Så här ser mitt första klipp ut, tillverkat med mina egna små händer, en iPad och en (icke obligatorisk) pekskärmspenna. Appen heter Educreations och är gratis. Och jag ber redan nu om ursäkt för felsägningen/-skrivningen angående vår/höst. Få se om eleverna reagerar på det? :)


torsdag 20 juni 2013

Bättre med bok i Angola?

I mitt förra inlägg funderade jag över hur öppen-bok-tent månne skulle fungera. Och också över det ännu längre steget - fri tillgång till internet under provsituationen. Som i Danmark. Jag lovade också mig själv att testa på att använda internet under provet. Så långt har jag ännu inte kommit, men en bit på väg är jag i alla fall.

Av nöden blev jag tvungen att inhibera många lektioner i obligatorisk geografi i våras, vi missade säkert nästan en tredjedel av timantalet. För att få något slags grepp om elevernas nivå och kunna göra en någorlunda rättvis bedömning av deras prestationer så beslöt jag mig för att testa öppen-bok-tent. Några av eleverna hade varit med om det redan i högstadiet och de konstaterade att det hade känts svårt.

Jag förberedde gruppen genom att diskutera lite allmänt hur det löns att läsa inför provet. Just det LÄSA inför provet. Jag poängterade mycket vikten av att kunna stoffet redan innan provet så att man verkligen kan använda boken som referens och hjälp för att lösa olika problemställningar i provet. Jag påminde om att uppgifterna inte blir av karaktären "komma ihåg och räkna upp" utan mera av arten "lösa problem och se samband mellan naturgeografiska fenomen". Det verkade nog som att uppmaningen också hörsammades.

Eftersom jag tyvärr inte hade tid att specialdesigna ett prov enkom för den här kursen använde jag mig till stora delar av ett gammalt prov. Ett traditionellt prov bestående av ett tiotal obligatoriska uppgifter av lite varierande längd och svårighetsgrad. Inga långa essäer alltså, svaren kunde formuleras på några rader. Vissa frågor var superlätta och kunde till och med besvaras genom att kolla upp i boken (Inte så bra frågor enligt mig...), medan andra frågor var riktigt utslagsgivande och gav prov på elevens ämneskunskap. Faktum är att om eleven kunde sin sak behövdes ingen bok för att göra provet, men det kändes juste att ge möjligheten att ha boken som stöd pga. den "sönderskjutna" kursen.

I provet gjorde vi en fallstudie av Angola. Provet finns här.


Hur gick provet då? Tja, det visade sig vara svårt. Beror det på mig och min stora frånvaro, beror det på gruppsammansättningen eller beror det på själva frågornas utformning? Eller på en kombination av alla dessa faktorer? Slående var att sådana frågor som fungerat bra tidigare då provet skrivits traditionellt visade sig den här gången vara jättesvåra. Beror det alltså på en svagare grupp? Jag har lite svårt att tro att svaret skulle vara så enkelt. Kan det vara så att svaren blev ytliga pga. att man fick använda boken? Vid provgenomgången märkte jag att flera elever beklagade sig över att de inte insåg att man måste resonera både djupare och bredare då man besvarade frågorna. Det, i kombination med min frånvaro kan kanske vara förklaringen till de uppenbara svårigheterna med vissa frågor.

Det var ett intressant försök och responsen från elevernas sida var både för och emot. I kursutvärderingen lyftes naturligtvis de alldeles för få gemensamma lektionerna fram som något negativt, men överlag låg de positiva kommentarerna i den tyngre vågskålen. Själva provet upplevdes av många som svårt och av någon röst också som orättvist.

Nå, hur gör jag i framtiden då? Inkommande höst kommer jag nog att prova på datorbaserat prov i någon form. Jag resonerar som så att alla försök (och misstag) vi gör med datorstödd undervisning med våra grupper ger dem hela tiden allt större datorvana. Då spelar det inte så där jättestor roll att vi ännu inte vet hur det digitala studentprovet i geografi kommer att se ut då det landar i våra skolor om tre år. Dit är det ännu länge och vi hinner testa allt möjligt fram till dess. Det viktigaste är att eleverna känner sig hemmastadda med IKT i skolan och inte upplever det digitala studentprovet som ett stort hot. Då är de mycket mera förberedda då vi får de första modellproven till beskådande. Jag ser jättemycket fram emot den dagen. Det är spännande tider vi lever i!

Vi håller oss så gott det går ajour med studentprovets digitaliseringsprocess så gott det går på digiabi.fi och Studentexamensnämnden.



torsdag 21 mars 2013

Öppen bok-tent revisited

Hör ni till dem som nångång har gjort prov som eleverna gör med hjälp av sin kursbok? Åsikterna och erfareheterna går isär i den här frågan, och idag känns det som att inte många lärare använder sig av öppen bok-tenterna.

Då jag började jobba som lärare för snart 15 år sen lockades jag och skrämdes av tanken att eleverna skulle få ha fram kursmaterial som hjälp i provet. Jag bestämde mig tydligen för att vara skrämd än lockad av idén och därför blev det aldrig av att testa. Trots att jag under mina universitetsstudier hade deltagit i den klassiska "24 timmars tenten". Det innebar att man av professorn fick en bunt med frågor att ta med sig hem och under 24 timmar hinna besvara och lämna in alla uppgifter. Källmaterialet var i förväg bestämt - en viss amerikansk "student book".

Idag talas det både i Finland och i synnerhet internationellt om digitaliseringen av inte bara undervisnings- utan också om provsituationen. Den gamla öppen bok-tenten har som idé dammats av och fått nytt namn i stil med "open source exam" eller annat modernt. I en del länder har man experimenterat med digitala studentprov ganska länge redan, bla. i Danmark och Norge. Under dessa prov har dockstudenterna till en del haft begränsade möjligheter vad gäller användningen av internet. Inte helt öppet alltså. Någon tvåvägskommunikation mellan studenten och omvärlden har inte kunnat genomföras.

Nu har dock danskarna gått ett steg längre. En skola testar nu vanliga prov med helt öppna nätverk med fullständig tillgång till internet. Eleverna kan fritt söka information samt chatta med varandra via tex. Facebook eller andra kanaler. Var det slutar och vad erfarenheterna blir är högintressant! Av naturen är jag fortfarande skeptisk, precis som för 15 år sen, men kanske jag inte längre så där kategoriskt avfärdar tanken, utan ger den en chans. Men jag tror att jag inte ens kommer att bara vänta och se vad andra kommer fram till. Varför inte testa själv så snabbt som möjligt? Försök med öppet internet under prov har också gjorts i Finland och det verkar som att bara frågorna är av rätt karaktär, tillräckligt svåra (läs: analyskrävande) och provtiden tillräckligt begränsad så är det möjligt.

Bli inspirerad eller avskräckt av danskarnas modiga/dumdristiga framtidstro på http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/education/8341589.stm

onsdag 13 mars 2013

Vem står bakom orden?

Dagens klassrumscenario:

Obligatorisk kurs i geografi, tema energiproduktion (även om vi kanske borde prata om energiutvinning i stället, energi kan inte produceras...). Eleverna får några relativt enkla uppgifter att jobba med. Ni vet, det där klassiska. Definiera ändlig/förnyelsebar, hur bildas kol och olja?, vilka nationer framstående?, olika energikällors miljöpåverkan etc. Allt väl så långt.

I stället för att bara läsa kursboken som den ultimata sanningen så uppmanas eleverna också att fritt söka information på webben och jämföra lite. Och så kommer vi då till uppgiften som handlar om att lista upp för- och nackdelar med olika energikällor. Nå, vad skriver eleverna på första raden för sökord i Google? Jo, "fördelar och nackdelar med vattenkraft". Vackert så, det ger ganska många hits, och den tredje verkar lovande.

Utan att blinka så börjar blyertspennan lämna snabba spår efter sig i häftet. Då kommer läraren och frågar hur det går.
- Jo, det går bra, hittade just en bra sajt med bra info.
- Jahaa, vart har ni hamnat?
- Vet inte, men den verkar seriös.

Högst uppe på sidan läser läraren "fera".
- Vem är Fera?
- Vet inte, svarar eleven. Men hittar snabbt en länk "Detta är fera". Klick!
Vips kommer det upp en text där det redan i rubriken kommer fram att fera är "ett informations- och kompetenscentrum för rationell elanvändning". Och det låter ju bra.

- Vem är det som innehar kompetensen, frågar läraren.
- Vet inte, men här är en länk till medlemmar. Klick!

Här presenteras en lista med företagsnamn. Vattenfall, Svensk energi etc. Och så presenteras styrelsen där Kaj är ordförande.

- Vad vill dessa företag med sin sajt, undrar läraren.
- Hmmm, antagligen sprida information om energi...

Och sen följde en mycket givande diskussion om källkritik, om olika intressegrupper, om wikipedias styrkor osv. Jag insåg idag att källkritik övas alldeles för lite, i alla skolämnen, på alla utbildningsstadier. Eller har jag fel? Är det bara lättja från läsarens sida?

Med dagens klassrumsreferat vill jag inte svartmåla Fera. Deras svar i frågespalten är ibland helt OK, men sen finns det också tex. följande bottennapp:

Fråga:
Jag undrar vad det finns för fördelar med fossila bränslen.
Mvh Minna

Svar:
Fossila bränslen innehåller mycket energi i förhållande till sin volym. Fossila bränslen består av organiskt material, växter och djur, som under hundratals miljoner år har omvandlats till kol, olja eller naturgas. De finns i ganska stora mängder och är förhållandevis billiga om man bortser från skatter och miljöavgifter.

Hälsningar FERA
Svarar man så här tar man antingen inte frågeställaren på allvar, eller så vill man inte presentera alla fakta. Jag kommer att använda den här sajten som typexempel på hur intresseorganisationer presenterar "fakta".
Skolverket i Sverige har inom ramarna för projektet "Kolla källan!"en bra guide över hur vi handleder eleverna idag i kritisk granskning av texter.

måndag 4 mars 2013

"Riktiga program" eller webbaserat?

Det fanns en tid då seriöst datorarbete i mångas, också mina, ögon var lika med stora tunga lokala program som behövde bra prestanda av bordsdatorn. Dylika program var det enda riktiga ansåg vi. Programmen installerades i hemdatorn och sen då skolans IT-stöd hade installerat programmen i klassdatorn eller, ännu bättre, i alla datorer i skolans d-a-t-a-s-a-l så kunde man börja använda programmen med eleverna. Och det var ju riktigt trevligt ända tills IT-stödet i min stad hade bantats ner till obefintlighetens gräns, och att de lokalt installerade programmen försvann vid varje central uppdatering av maskinerna. Sen drogs installeringsrumban igång igen. Detta upprepades åtminstone en gång per år och var ju inte speciellt trevligt. Rumban dansas i Helsingfors fortfarande, men idag utvecklas olika webbtjänster i rasande takt och det känns som att vi snart kan göra nästan samma sak med olika on-lineverktyg som vi hittills har behövt de "riktiga datorprogrammen" till.

Som exempel kan vi ju nämna Googles olika verktyg i Drive, Microsofts Sky Drive-appar. Googledokumentens för- och nackdelar funderade jag på i mitt föregående inlägg, men Google gör ju annat också. Idag verkar det som att företaget satsar hårt på att utveckla Google Maps, och det kommer hela tiden till funktioner som vi hittills hittat bara i "det riktiga programmet" Google Earth. GE i all ära, jag använder det ganska mycket i min undervisning, men tidens melodi är webbaserat, åtminstone för "en vanlig dödlig". Ska kanske kommentera Google Earth och några insikter i nästa inlägg...

Nyligen lanserades i Google Maps mycket högkvalitativa panoramafotografier från Grand Canyon, ett av världens mest turistattraktiva områden. Precis som då Google-bilar åker omkring och fotograferar världens vägar så har man nu börjat vandra omkring med 360-graders kameror på ryggen på platser som är intressanta, tex. Grand Canyon. På det sättet kan man ta en liten rundtur hemma i soffan om man så vill. Bara att kruxa för kartlagret "Foton" till höger.

Här är en liten aptitretare.




lördag 2 februari 2013

Högen som försvann

För den lärare som har gått och släpat på väskor fulla med provhögar, essäer, portfoliearbeten och övriga specialarbeten känns den tekniska utvecklingen ibland befriande. I gymnasiegeografin har vi en fördjupad kurs Ge4, som omfattar grundläggande kartografi, fjärranalys (tex. med ERS-1), satellitpositionering och en regionstudie. Studien är relativt omfattande och brukar varje år utgöra en ansenlig del av orsakerna bakom mina spända axlar och skuldror. Papper väger tungt i axelväskan!

Pappersmängden har jag dock lyckats minska genom att ta emot arbeten endast i elektronisk form. För något år sen bad jag eleverna lämna in arbeten på vår lärplattform Fronter. Det var ju behändigt, då slapp jag ju pappershögarna! Men då uppstod problemet att jag inte kunde ge ordentlig feedback på elevernas arbeten. Fronter medger visst kommentarer, men de blir då lösryckta ur sitt sammanhang, eftersom man inte kan kommentera direkt i arbetet utan är hänvisad till en separat kommentarsruta.

Nåväl, förra läsåret laddade jag ner elevernas inlämnade filer till min dator, öppnade dem och kommenterade i Word. Sen mailade jag filerna med kommentarer och vitsord tillbaka till eleverna. Och det funkade ju bra så när som på att det medförde en hel massa extra klickningar och nedladdningar/uppladdningar från min sida.

Och nu i år använde vi oss av Google Drive. Eleverna skapade sina dokument och delade dem med mig och gav mig editeringsrättigheter. På så sätt behövde de inte ha externa minnen med sig och jag hade hela tiden insyn i hur deras arbete framskred. Det mesta av jobbet gjorde de på lektionerna då jag kunde gå runt och hjälpa, men ibland dök det upp frågor då de jobbade hemma och då kunde de bara slänga in frågan i sin text. Per mail meddelade de mig att det finns en fråga och så kunde jag gå in och besvara den, då jag själv ville - observera!. Tyvärr var det inte så många som utnyttjade den här möjligheten, men de som gjorde det klarade sig bra.


Skärmavbild av kommentarsfunktionen.



För mig blev också bedömningsmomentet lättare eftersom jag kunde ge feedback och kommentarer direkt i dokumentet, utan att ladda ner och maila tillbaka. Och lättare har alltså också min axelväska blivit!

Men inget är ju perfekt, inte ens Google. En webbapplikation kan inte jämföras med ett desktop program och Google Dokument är inte samma som Word. Många av våra elever har blivit vana Word-användare och har sina rutiner vad gäller layoutande av text och bild. Många blev frustrerade på de begränsningar i funktioner som de ställdes inför i Google. Vi noterade att infogade bilder inte alltid beter sig som man vill och att bildfilens storlek kan ställa till uppladdningssvårigheter. Och ifall man klistrat in en stor bild kan det hända att den inte öppnas nästa gång man går in i dokumentet... Minst sagt irriterande!

Men trots dessa smärre bakslag kommer jag att fortsätta att använda mig av Google Drive-programmen. Googles presentationsverktyg funkar riktigt bra, och dessutom kan man bädda in filmklipp från YouTube direkt i presentationen. Synnerligen behändigt att inte behöva gå ut ur presentationen då man vill visa filmklipp!

måndag 28 januari 2013

Snabb respons

Då den nya perioden tar vid om ett par veckor tänkte jag börja använda mig av QR-koder. Quick Respons-koder används som genväg till vad som helst som har en URL-adress, eller till en e-postadress eller kontakt. Allt som finns på webben alltså. Poängen är att man, i stället för att skriva in en jättelång URL-adress i sin webbläsare, läser av QR-koden med kameran i sin mobilenhet. På YouTube hittar du naturligtvis en massa instruktionsfilmer i ämnet, tex. den här.

Själv använder jag mig av appen iQR Scanner till iPhone som QR-läsare, men det finns naturligtvis många andra att välja mellan. För att göra egna QR-koder använder jag tjänsten på QR Stuff, men också på det här området finns det en mängd olika sajter eller nedladdningsbara program, också till telefonen/surfplattan att använda sig av, det är bara att söka på "QR generator".

Min idé är att fixa till "Veckans QR", dvs en utbytbar QR-kod på min klassrumsdörr. Koden kommer att leda till en intressant nyhet, artikel eller annars aktuellt tema som tangerar mina ämnen.

Min första QR tar eleven (eller varför inte läraren) till USGS (US Geological Survey/Geologiska forskningsinstitutet i USA) och deras jordskalvsmonitoring. På USGS kan man följa med jordskalven i så gott som realtid via en karta som uppdateras varje minut.

Då jag var ny lärare i slutet av 1990-talet försökte jag mig på en analog variant av nyhetstavla. Då hängde jag upp notiser eller artiklar klippta ur dagstidningar på min dörr. Det lyckades jag hålla mig motiverad för en tid, men sen kändes det mera jobbigt än givande. Få se hur det går den här gången...